IBLAND DÖR MAN LITE 

Om det vi verkligen vet och det vi inte har en aning om

Hur kan vi förhålla oss till något så konkret som döden och något så abstrakt som universum? Måste vi alltid veta hur det ligger till? Går det ens?

”Berätta om solen, månen och stjärnorna.”

Så brukar Anouk säga till sin bästa vän – morfar.

Då berättar han om gasmolnen som föder stjärnor långt ute i universum. Om att rum och tid hör ihop. Och om allt det som finns som vi inte kan se.

Men en dag blir morfar sjuk och hamnar på sjukhus.  Anouk märker att mamma Sim är rädd. Till och med mer rädd än hon själv. För vad ska hända när morfar dör?

IBLAND DÖR MAN LITE är en varm berättelse om kosmiska avstånd och urstark vänskap. Och om att sorg, hur orimlig den än känns, kan bereda plats för något nytt. Föreställningen utspelar sig i en fantasifull miniatyrvärld som ibland förstoras upp med handkamera. Berättelsen balanserar lekfullt mellan saga och sanning, humor och allvar, myt och vetenskap och blir språngbräda för existentiella samtal mellan barn och vuxna.

PRESSRÖSTER

”4:e teatern ställer sig som vanligt troget och empatiskt på de ungas sida.” VLT

”Föreställningen rymmer inte bara växlingen mellan jord och rymd utan använder även en riktigt berikande dockskåpsscenografi. Det lilla, men samtidigt uppförstorade formatet ger skärpa och fokus åt dialoger och händelser.” VLT

 

DET FARLIGASTE SOM FINNS

En klassrumsföreställning om människor, 

mod och robotar 

Det farligaste som finns, vad är det egentligen?

Är det att ställa sig framför en stridsvagn på Himmelska fridens torg? Att dela ut flygblad om koncentrationsläger i Nazityskland? Eller att hoppa ner på ett tunnelbanespår för att rädda någons liv?

Vissa säger att det farligaste helt enkelt är att vara rädd. Rädda människor är farliga. Men vi är ju rädda hela tiden. Du och jag. Kanske är det farligaste som finns att inte kunna hantera sin rädsla? Att bli som en robot som bara gör som den blir tillsagd för att slippa tänka eller känna?

Vad ska man av rädslan då? Ja, vi kan ju till exempel berätta historier om mod. Och om människor som vågat känna, tänka och handla.  Alla historier om mod börjar med en känsla.  Av att något är fel eller rätt eller skulle kunna vara annorlunda. Det är historierna som påminner oss om att vi är människor. För visst smittar rädsla, men mod smittar mer.

 

UT MED TIDEN

Om tristess, lek och olikhet

Alina och Maxie är ensamma i klassrummet och har fått en ”time out”. Kanske för att de inte satt superstill hela tiden som de skulle. Eller för att de inte sa exakt de saker som förväntades. Så mycket tråkigare än så här blir det knappast. Det är en helt värdelös eftermiddag. Till att börja med…

Time out betyder ”ut med tiden”, säger Alina. Tiden försvinner ut och i tristessen i det tomma klassrummet händer något.  Vuxenvärldens regler försvinner.  Varken Alina eller Maxie kan värja sig mot det universum av sjöjungfrur, katter, trumpetsnäckor och världar bortom vardagen som uppstår ur sysslolösheten.

UT MED TIDEN är en föreställning om tristess, lek och olikhet. Föreställningen handlar om alla barns rätt till den fria leken och om hur tristess kan bli en förutsättning för att den ska uppstå. En föreställning om att olikheter ofta är mindre betydelsefulla än det vi har gemensamt. En berättelse om två unga personer som, via leken och den gemensamma förmågan att fantisera, hittar varandra bortom sina olikheter.

 

 

BILLY BLOOM – ENSAM SOM GUD

BILLY BLOOM – ENSAM SOM GUD är en monologföreställning om en tonåring som gör sig själv till en normkritisk installation och frontalkrockar med verkligheten. Den bygger på romanen Freak Show av James St. James.

Billy är en feminin kille som är omgiven av konservativa vuxna och hänsynslösa ungdomar. Ensam i sitt eget universum behärskar han den eskapistiska konsten att blunda för det hotfulla, i total avsaknad av social kompetens, självdistans och övning i konsten att smälta in.

Föreställningen har nominerats till Scenkonstgalan 2016 i kategorin Årets brott (en hyllning till dem som brottar ner normen)
”En växa upp och komma ut-historia som får en att skratta och gråta och en brutal berättelse om stolthet och utanförskap. Kompromisslös, självutlämnande, personlig och queer to the bone. Den berör alla som någon gång blivit utstötta eller ej passat in.” Ur juryns motivering.

PRESSRÖSTER

”Billy omfamnar en extrem femininitet. Han är den hinduiska dödsgudinnan Kali, Maria Magdalena och Alexis Colby, Joan Collins hämndlystna mansslukerska i ”Dynastin.” Fredrik Strage, DN

”Den får publiken att göra en känslomässig u-sväng från nästan konstant skrattande till nästan gråtandes. Vilket gör teaterstycket till allt den behöver vara: samhällskritisk, emotionell på flera plan samt underhållande.” Linou Gertz, Kulturmanifestet

”Michal Axel Piotrowski gestaltar Billy med total publikkontakt, med empati men också med spår av den förtvivlan Billy härbärgerar. Det är mycket skickligt gjort, närmast hänsynslöst. Ingen lämnar detta Billyversum – som han säger – opåverkad av allt detta mod, såväl hos Billy som Michal Axel Piotrowski.” Lars Ring, SvD